I söndags var jag och kärleken ute på kärlekspromenad i skogarna bakom travet. Jag vet inte om det räknas som kärlekspromenad eller om det går under kategorin träningspromenad när man blir både svettig och har träningsvärk i två dagar efter.. Å andra sidan arbetar jag upp ett flås och får mjölksyra under min tiominuters cykeltur till jobbet varje morgon också, men i vart fall då under promenaden hittade vi en jätte fin liten grillplats vid älven, och dit tog jag barnen på cykeltur i dag..

Vädret var strålande och barnen nyätna, korv och mackaroner blev det idag en rätt som hör till mina standrad rätter tillsammans med korvstroganoff, korvgryta och Korv m. bröd..

Min inre Leila har inte riktigt fått ge sig till känna ännu fast jag vet att hon ligger där inne och pyr.. och om man verkligen ska ha en möjlighet att hitta på någonting med barnen de få timmar på eftemiddagen som man har tillsammans blir det ofta något som går fort och som man vet att de gillar..

Hur som helst hamnade på sidospår som vanligt det var ju vår eftermiddag vid älven som jag skulle berätta om..

Barnen passade på att kasta alla små och stora stenar som fanns vid älven i älven och jag fick roa mig med att gissa om det skulle bli en stor eller liten plums när stenen träffade vattenytan..

Jag försökte få barnen att sitta stilla en liten stund så att vi kunde se när fiskarna vakade, men det var inte alls så spännande som jag tyckte att det var tydligen utan snart var de tillbaka i sin stenkastar verksamhet som nu också hade blivit en tävling om vem som kunde kasta tyngst sten, allt de två tar för sig resulterar oftast i en tävling om vem som kan, orkar och vet mest..

Tävlingen fick avbrytas efter en stund då Casper nästan plumsade i med stenen som var ohyggligt tung och kort efter det var även vårt eftermiddags äventyr slut då Theodor kissat ned sig och fick åka naken hem på cykeln i spöregnet..

När vi kom hem vaknade Casper 6 års-trots-monster till liv och han deklarerade att jag är världens värsta mamma och att han minsann ville vara ifred..

Jag och Theodor såg ingen annan lösning att låta honom vara ifred och gick och åt kvällis och när vi kom in i deras rum för att se om monstret dragit vidare hade min lilla minitonåring somnat med kläder och allt på sin säng..

Det är inte lätt att vara trotsig..

Kram Sandra